Så då var det dags för mig och min familj att flytta från den stora staden till den lilla byn så att säga.

Jag hann börja redan lite årskurs 3 i min gamla skola men jag skulle fortsätta att gå den i min nya.

Den nya skolan verkade jätte trevlig från utsidan.

Den var liten, grön och hadde en stor skolgård.

Jag, den lilla 8 åriga flickan klev ut ur bilden som hadde stannat framför skolan och började gå in på gården.

Jag kommer inte riktigt ihåg mer vem som presenterade skolan in ifrån men jag kommer ihåg att det var en flicka som presenterade gården.

Jag tänkte att det här skulle vara en plats jag kommer att trivas på..men jag hadde så fel.

Första skoldagen i min nya skola träffade jag en flicka och vi blev direkt vänner och tillslut bästa vänner.

Hon berättade att hon blivit mobbad så länge hon varit där och det började jag också bli.

Vi blev mobbade tillsammans.

Hela klassen och nästan hela skolan mobbade och hatade oss.

Vi blev mobbade alla de år vi var i lågstadiet.

Sen blev det dags för 7:an och högstadiet.

Vi båda var glada då vi äntligen sluppit lågstadiet.

I början var det såklart jätte ovant i högstadiet och jag kände mig jätte blyg vilket jag är men det började löpa sig nog.

Min bästis blev populärare och hon fick många nya vänner..medan jag var för det mesta onsynlig och började för varje dag bli mer tveksam över mig och min kropp och utseende.

Veckorna, månaderna och åren gick...

Jag fick problem med ätandet, vikten, självförtroendet osv.

Började gå hos hälsosystern och skol psykologen men inget hjälpte.

Jag försökte gå ner i vikt, minskade ätande och började med självskadebeteendet..

Mitt liv bara sket sig..

Min skol psykolog skrev ett brev till ungdomsmottagningen och sedan började gå där..

Det hjälpte inte heller..jag går fortfarande där och talar med min psykolog.

Jag skar mig mer o mer..det började bli allvarligt och ett beroende..

Jag fick diagnsen av svår depression som jag fortfarande kämpar emot med hjälp av underbara människor omkring mig och mina mediciner..

Nu för tillfället mår jag bra och har gjort det i flera månader!

Jag är jätte glad att jag äntligen sluppit självskadebeteendet men ätande är lite svårt ännu..

Är rädd att gå upp i vikt och ibland..eller ofta får jag ångest och panik attacker.

Det här är en förkortning av min livshistoria.

Texten blev lite lång men hoppas ni orkar läsa.

Skriv gärna om er historia om ni också har varit med om nånting liknande :')

Alla mina problem började dyka upp pga att jag blivit mobbad hela lågstadie tiden..

Men jag mår bättre nu.

Kom ihåg att det regnar inte förevigt! <3

Puss och kram!

P.S jag har försökt på självmord..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgon på er alla! <3 Då var det måndag igen och en helt ny vecka. Den här veckan kommer bli så härlig för min del. Men ett undantag är kemi provet som jag skall skriva imorgon. Hoppas det går bra så håll tummarna uppe ;) Idag ser min...

Hallå där mina rumpnissar! <3 Jaa som ni säkert vet så har jag inte varit så aktiv bloggare nu på veckoslutet men det beror helt på att jag var med min älskade gulleplutt. Det var jätte underbart att se honom igen. Vi mysade, mysade och mysa...

Godmorgon era jätte fina läsare där ute! <3 Jag är jätte ledsen över att jag inte bloggat nånting igår! Jag skrev faktiskt ett inlägg via telefonen men av någon underlig andledning så visades det inte på min blogg :( Men nu uppdaterar jag oc...

  Oj det blev lite litet men hoppas ni ändå kan se vad det står :D ...